dikter och texter av Ulla Oxelbeck

Ullas rum

Dagarna går så fort

hur ska tiden räcka. 

Livet är som en stafett

där jag har varje sträcka.

Vi är gäster i tillvaron ett litet tag.

Jag är fortfarande gäst.

Men det är först nu jag förstår

att det är bara det jag är.

I mitt rum hittar du dikter och texter som vuxit fram genom åren. Några har använts
i olika sång- och dans
föreställningar med Dansikalgruppen Eldfåglarna


Du får gärna använda dem om du vill - men uppge då mig som upphovsperson.

Ulla Oxelbeck, Stockholm • ulla@ullasrum.se

ETT JÄMLIKT PAR

Du och jag, ett jämlikt par.

Det finns inget du har som inte jag har.

Det jag har flerfalt, det har även du.

Vill du ha sex...
så vill jag ha sju.

INGET ÄR SOM FÖRUT

Den ensamma kråkan kraxar 

och går sina kråksteg. 

Väntar.

Men ingen kommer ut.

Hennes människa har gått.

Inget är som förut.

EN GRÅ LITEN PLATS

Jag har funnit en alldeles särskild plats

en oas i morgonens larm,

en plattform gråtrist som gatsten,

en plats som helt saknar all charm.

 

Men här kuttrar duvorna,

här lyser himlen blå.

Här kan man andas

och här vill ingen annan stå.

 

Den här platsen fanns där

en dag när den behövdes som mest,

när ingenting längre var festligt,

när livet var bara en pest.

Se, där borta glittrar fjärden.

Till höger syns Söders profil.

Till vänster siktas dessvärre

bara bil efter bil efter bil.

Ibland när jag blickar mot Söder

kan jag dröja en liten stund

och med flit låta tågen passera

för att minnas en älskad hund.

Men snart ska jag slukas av tåget

transporteras och spottas ut

metall, gnissel och mörker

är vad som bjuds tills resan är slut.

När vi far genom Mordors tunnlar

vad tänker ni på alla ni?

Ni som reser med mig genom vardan

vad rör sig i er fantasi?

Men det vill jag just nu inte veta.

Jag har nog av mig själv må ni tro.

Men jag unnar er alla vad jag fått

en skärva av stillhet och ro.

 

Kanske är man gammal vorden

när man tänker på sådant sätt

att allt man kan önska på jorden

är att få stå på en grå liten plätt.

 

Och få en sekund att begrunda

sitt liv, det som var och ska bli.

Att få lysas upp utav solen

medan tågen passerar förbi.

 

Och att få tänka på sådant som lindrar

som hundar och fågelsång,

på en grå liten plats i änden

av Gamla stans T-baneperrong.

DET FINNS EN SKÖNHET


Det finns en skönhet,

det finns en skönhet bortom,

som lyfter mig upp,

för mig fram,

en sekund på den långa vägen.

POMPE


Han är lurvig och varm

han är vacker, har charm.

Han är min för en stund,

denna älskade hund.


Han är yster, han är dyster,

han är rasig, han är knasig.

Han är nosig, han är gosig,

han är bråkig, han är tråkig.

 

En gång ska han gå.

Den dagen han går blir oändligt svår.

Att inte få känna hans varma kropp,

höra hans skall med svansen rakt opp.

Att inte få se hans mörkbruna blick,

att alltid sörja den dagen han gick.

ÄNGLAR I PARKEN
 

Vi mötte Guds änglar på promenaden idag,

i parken vid kyrkan, min hund och jag.

De fanns där plötsligt runt omkring,

och vi stod där mitt i en änglaring.

 

Vi möttes en sekund i ett andetag,

änglarna i parken, min hund och jag.

Vi lyfte från marken en liten stund.

Var det själen som flög, hos mig och min hund?

 

Sen skingrades ringen, allt försvann och sen

gick vi ner på vägen och vände hemåt igen.

Från den stunden har vi letat var dag,

efter änglar i parken, min hund och jag.

Och när vi ser på varann, jag och min hund,

minns vi i hemlighet vår änglastund.

GRYNING ÖVER MIN GRÅ PLATS

Den dagen dina älskade ögon stelnade

blev du mitt hjärtas smycke 
och sorgen blev min kappa.

Gryningen lyser brandgul över min grå plats

men din sol har för alltid gått ner.

 

POESI
 

Tröst för själen
är poesi och skumpa.
Poesi för foten
är en randig strumpa.

EN GNOM

Texterna om Gnomen är hämtade från "Galleriet", en sång-, dans- och konstföreställning. 

En scen att beträda,

en tavla att se.

Jag tråder en dans för ingen att se.

Mina ögon dunklas i tårar av minnen

till skog och dalar och jord under fötter,

till stjärnenätter klara

och månens bleka sken.

GNOMENS LÄNGTAN
 

Förvirrad av ljuset hans hjärta glöder

för landet bortom vad ögat ser.

En längtan så djup att bröstet blöder

till skogens mörker drömmar sig ger.

 

Han längtar tillbaka dit skuggorna vilar,

han lutar sitt huvud i händerna trött.

På dimmiga stigar hans minne fort ilar,

den mark som hans fötter så mången gång nött.

EPILOG
 

I tårar han dansar sin fåfänga dans.

Han kränger och spritter som glädje fanns.

Han ängslas, förfäras, vågar ett steg.

Han vänder och undrar – vart går min väg?

UTSIKT FRÅN MIN GRÅ PLATS
 

Skamfilad men inte bruten

hjälteträd mellan spåren.

Dagligen piskad och förskjuten

spricker ändå löv om våren.

FRAMFÖR EN GLÄNTA
 

Jag ser honom framför mig. 
Han står vid randen av skogen
framför en glänta
dit vi har promenerat. 
Jag ropar - vänta!
Men för sent, för sent.
Eller kanske för tidigt?

En annan dag kanske jag står där
vid randen av skogen
framför en glänta
dit vi har promenerat. 
Du ropar - vänta!
Men för sent, för sent.
Eller kanske för tidigt?

LEVA I EFTERHAND
 

När nånting sker och livet vänder

står mitt hjärta på vänt.

Klockorna ringer förgäves

när nåt stort har hänt.

 

Hjärnan tänker och tänker

men hjärtat slår som förut.

Men jag vet när jag står där och väntar

att allt kommer ikapp till slut.

 

När hjärtat helt saknar tajming

kan man te sig stel ibland. 

Man gråter och skrattar senare

när man lever i efterhand.

EN DAG SOM IDAG

En vacker dag, en dag som idag,

ska jag lyfta lätt i ett andetag.

Jag ska vandra lugnt mot en ljummen vind,

en vind som idag, som smeker min kind.

 

Jag ska luta mig tryggt mot starka händer,

färdas på moln över världens länder.

Jag ska bli en del av den ljumma vind,

som en annan dag får smeka din kind.

 

Alla rättigheter förbehållna © Ulla Oxelbeck