Ullas rum
dikter och texter av
Ulla Holmlöv (f d Oxelbeck)
Dagarna går så fort
hur ska tiden räcka.
Livet är som en stafett
där jag har varje sträcka.
Vi är gäster i tillvaron ett litet tag.
Jag är fortfarande gäst.
Men det är först nu jag förstår
att det är bara det jag är.
I mitt rum hittar du dikter och texter som vuxit fram genom åren. Några har använts
i olika sång- och dansföreställningar med Dansikalgruppen Eldfåglarna.
Du får gärna använda dem om du vill - men uppge då mig som upphovsperson.
Ulla Holmlöv (f d Oxelbeck), Stockholm • ulla@nalle.se
INGET ÄR SOM FÖRUT
Den ensamma kråkan kraxar
och går sina kråksteg.
Väntar.
Men ingen kommer ut.
Hennes människa har gått.
Inget är som förut.
ETT JÄMLIKT PAR
Du och jag, ett jämlikt par.
Det finns inget du har som inte jag har.
Det jag har flerfalt, det har även du.
Vill du ha sex...
så vill jag ha sju.
EN GRÅ LITEN PLATS
Jag har funnit en alldeles särskild plats
en oas i morgonens larm,
en plattform gråtrist som gatsten,
en plats som helt saknar all charm.
Men här kuttrar duvorna,
här lyser himlen blå.
Här kan man andas
och här vill ingen annan stå.
Den här platsen fanns där
en dag när den behövdes som mest,
när ingenting längre var festligt,
när livet var bara en pest.
Se, där borta glittrar fjärden.
Till höger syns Söders profil.
Till vänster siktas dessvärre
bara bil efter bil efter bil.
Ibland när jag blickar mot Söder
kan jag dröja en liten stund
och med flit låta tågen passera
för att minnas en älskad hund.
Men snart ska jag slukas av tåget
transporteras och spottas ut
metall, gnissel och mörker
är vad som bjuds tills resan är slut.
När vi far genom Mordors tunnlar
vad tänker ni på alla ni?
Ni som reser med mig genom vardan
vad rör sig i er fantasi?
Men det vill jag just nu inte veta.
Jag har nog av mig själv må ni tro.
Men jag unnar er alla vad jag fått
en skärva av stillhet och ro.
Kanske är man gammal vorden
när man tänker på sådant sätt
att allt man kan önska på jorden
är att få stå på en grå liten plätt.
Och få en sekund att begrunda
sitt liv, det som var och ska bli.
Att få lysas upp utav solen
medan tågen passerar förbi.
Och att få tänka på sådant som lindrar
som hundar och fågelsång,
på en grå liten plats i änden
av Gamla stans T-baneperrong.
DET FINNS EN SKÖNHET
Det finns en skönhet,
det finns en skönhet bortom,
som lyfter mig upp,
för mig fram,
en sekund på den långa vägen.
POMPE
Han är lurvig och varm
han är vacker, har charm.
Han är min för en stund,
denna älskade hund.
Han är yster, han är dyster,
han är rasig, han är knasig.
Han är nosig, han är gosig,
han är bråkig, han är tråkig.
En gång ska han gå.
Den dagen han går blir oändligt svår.
Att inte få känna hans varma kropp,
höra hans skall med svansen rakt opp.
Att inte få se hans mörkbruna blick,
att alltid sörja den dagen han gick.
ÄNGLAR I PARKEN
Vi mötte Guds änglar på promenaden idag,
i parken vid kyrkan, min hund och jag.
De fanns där plötsligt runt omkring,
och vi stod där mitt i en änglaring.
Vi möttes en sekund i ett andetag,
änglarna i parken, min hund och jag.
Vi lyfte från marken en liten stund.
Var det själen som flög, hos mig och min hund?
Sen skingrades ringen, allt försvann och sen
gick vi ner på vägen och vände hemåt igen.
Från den stunden har vi letat var dag,
efter änglar i parken, min hund och jag.
Och när vi ser på varann, jag och min hund,
minns vi i hemlighet vår änglastund.
GRYNING ÖVER MIN GRÅ PLATS
Den dagen dina älskade ögon stelnade
blev du mitt hjärtas smycke
och sorgen blev min kappa.
Gryningen lyser brandgul över min grå plats
men din sol har för alltid gått ner.
POESI
Tröst för själen
är poesi och skumpa.
Poesi för foten
är en randig strumpa.
EN GNOM
Texterna om Gnomen är hämtade från "Galleriet", en sång-, dans- och konstföreställning med Dansikalgruppen Eldfåglarna.
En scen att beträda,
en tavla att se.
Jag tråder en dans för ingen att se.
Mina ögon dunklas i tårar av minnen
till skog och dalar och jord under fötter,
till stjärnenätter klara
och månens bleka sken.
GNOMENS LÄNGTAN
Förvirrad av ljuset hans hjärta glöder
för landet bortom vad ögat ser.
En längtan så djup att bröstet blöder
till skogens mörker drömmar sig ger.
Han längtar tillbaka dit skuggorna vilar,
han lutar sitt huvud i händerna trött.
På dimmiga stigar hans minne fort ilar,
den mark som hans fötter så mången gång nött.
EPILOG
I tårar han dansar sin fåfänga dans.
Han kränger och spritter som glädje fanns.
Han ängslas, förfäras, vågar ett steg.
Han vänder och undrar – vart går min väg?
UTSIKT FRÅN MIN GRÅ PLATS
Skamfilad men inte bruten
hjälteträd mellan spåren.
Dagligen piskad och förskjuten
spricker ändå löv om våren.
FRAMFÖR EN GLÄNTA
Jag ser honom framför mig.
Han står vid randen av skogen
framför en glänta
dit vi har promenerat.
Jag ropar - vänta!
Men för sent, för sent.
Eller kanske för tidigt?
En annan dag kanske jag står där
vid randen av skogen
framför en glänta
dit vi har promenerat.
Du ropar - vänta!
Men för sent, för sent.
Eller kanske för tidigt?
LEVA I EFTERHAND
När nånting sker och livet vänder
står mitt hjärta på vänt.
Klockorna ringer förgäves
när nåt stort har hänt.
Hjärnan tänker och tänker
men hjärtat slår som förut.
Men jag vet när jag står där och väntar
att allt kommer ikapp till slut.
När hjärtat helt saknar tajming
kan man te sig stel ibland.
Man gråter och skrattar senare
när man lever i efterhand.
EN DAG SOM IDAG
En vacker dag, en dag som idag,
ska jag lyfta lätt i ett andetag.
Jag ska vandra lugnt mot en ljummen vind,
en vind som idag, som smeker min kind.
Jag ska luta mig tryggt mot starka händer,
färdas på moln över världens länder.
Jag ska bli en del av den ljumma vind,
som en annan dag får smeka din kind.
Hör Ulla läsa dikten i slutet av musiken från "Gosskören".
